Som jag tidigare sagt i min senaste åsiktstext om Sonic the Hedgehog 4 så är Sonic idag bara en skepnad av sitt forna jag. Vad jag inte nämnde i den texten, som faktiskt är en väldigt vital punkt, var att detta först och främst gäller spelen i 3D. Det finns saker i världen som helt enkelt är självklara för oss. Himmelen är blå, solen är gul och Sonic spel i 3D är skräp. Hur lyckas då Sonic Colors med att bryta den här trenden, om ens alls?

Sonic Colors spelas först och främst på ett sådant sätt att det skiftar mellan klassiskt sidoskrollande och en kamera bakom Sonic. Detta är något som även har experimenterats med i tidigare Sonic spel så som Sonic Unleashed, och övergången mellan dem två kameralägena känns i de flesta tillfällen naturliga. När det börjar gå upp i hastighet dock så kan det ibland tendera att bli aningen hektiskt att faktiskt reagera på skiftandet alls innan det är försent. Oftast så funkar det som tur i alla fall fint och det flyter på riktigt mycket bättre än i tidigare försök.

När du kommer upp i hastighet kan det alltså uppstå en del problem ibland. Fiender kan vara svåra att undvika eller helt enkelt överhuvudtaget anfalla i tid och saker som händer på skärmen kan vara svåra att uppfatta. Vid ett tillfälle i demot bestämde sig även utvecklarna för att det skulle passa med plattformande på block som rörde sig runt i en cirkel. Låt oss bara säga att jag inte höll med. Sonic rör sig väldigt ”glidigt” så det är väldigt svårt att precisions hoppa, så jag hoppas inte att de har allt för många tillfällen som detta i spelet.

Bland det bättre spelet har att erbjuda finner vi specialkrafter som definitivt ger spelet lite välbehövlig frisk luft. De två krafter som fanns tillgängliga i demot var dels en som fick Sonic att skjutas iväg som en flipperkula och studsa mot väggarna. Den andra förvandlade Sonic (jag tror han förvandlades i alla fall) till en rymdraket som sedan sköts upp i luften för att öppna nya alternativa vägar. Krafterna var trevliga och lättanvända och kändes absolut som en trevlig nyhet.

Jag testade demot på Wii versionen av Sonic Colors och det ser faktiskt mycket trevligt ut rent grafiskt. Det praktiskt taget, tro det eller ej, sprakar av färger i alla dess nyanser. Miljöerna verkar också väldigt trevliga och ser ut att bjuda på både klassiskt och nytt i en härlig blandning. Rymdvarelserna kan jag dock inte fatta mig på, de gillar jag inte alls. Fast så länge det inte är en Werehog så kan jag nog tåla det.

Sonic Colors känns så här på förhand inte som ett mästerverk, men helt klart som ännu ett litet steg i rätt riktning. Lyckligtvis visade dessutom demot tecken på att varken Big the Cat, Amy Rose eller någon annan dumbom från Sonics hemska utbud vänner kommer att dyka upp. Sonic pratade inte heller under hela min spelstund, han ska hålla käft och springa. Men ack, känner jag Sega rätt så kommer de säkert att slänga in både Sonics vänner och hans hemska röst innan spelet släpps på marknaden. Förhoppningsvis har jag fel.

Etiketter:, , , , , , , , , , ,
4 Svar på “Åsikt: Sonic Colors”
  1. Benne of Darkness skriver:

    Sonic har inga vänner.

  2.  
Lämna ett svar