Då och då dyker det upp spel som inte riktigt följer normen. Spel som gör saker och ting på sitt eget sätt. Flower är ett sådant spel. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör det så underbart. Jag tror det är känslan av frihet.

I Flower spelar du som en vindpust. Du blåser vind genom att hålla valfri knapp intryckt, och styr med Sixaxis rörelsekänslighet. Det du ska göra är att blåsa ett litet blad från blomma till blomma i ett stort öppet landskap, och samla på dig fler och fler blad, genom att ”aktivera” blommorna, vilket ofta resulterar i att det redan vackra landskapet blir ännu vackrare. Det är kanske svårt att föreställa sig vad som är så underbart med det. Men kolla in några filmer ur spelet, så kommer du att förstå. Det finns en otrolig känsla av att man är ett med vinden, av total frihet och tyngdlöshet. Det går inte att inte älska det.

Spelet har ingen egentlig story. De tre första ”banorna” går helt enkelt ut på att samla på sig så många blad som möjligt, och sedan avsluta nivån. Men på den fjärde banan tar det hela en oväntad vändning. Helt plötsligt befinner man sig inte längre i paradiset, med grönt gräs och solsken. Istället är himlen grå, det åskar, gräset är brunt och över allt omkring en ser man stora metallkonstruktioner. Kommer du nära en strömförande bit bränns ett par blad upp. I ett desperat försök att återställa färg till världen försöker man aktivera lite blommor här och var. Men allt som händer är att metallkonstruktionerna får en ljusare nyans av grått.

Referensen till dagens klimatproblem går inte att missa. Inte heller kan man undgå en viss känsla av skuld och ansvar. Vi gamers är inte direkt kända för att vara miljövänliga. Därför känns det extra mycket när man väl får uppleva det så tydligt; hur helt plötsligt den vackra ängen blir förstörd. Av samma anledning känns det även väldigt härligt när man på den sista banan återställer hela spelets värld. Det är som när man för första gången ser ett av sakuraträden i Okami slå ut. Men det är inte bara otroligt vackert, det känns faktiskt också som att man faktiskt har gjort något bra.

Så, ja, spelet har ingen story, men det finns ändå ett budskap i det. Och, med risk för att låta överdrivet pedagogisk och som en moralnazist; det är kanske ett av de viktigaste budskapen i ett modernt spel jag sett. Eller något spel över huvud taget.

Hur som helst, som spel är det olikt allt annat. Som sagt styr man genom att vända på kontrollen. Och nu tänker du väl ”Det gjorde man i Lair också, och vi såg ju hur det gick”. Och, ja, Lair var väl inte så där jättelyckat. Alls. I Flower fungerar dock kontrollen utmärkt. Man kanske inte kan göra en 180-graders sväng hur som helst, men det lönar sig inte att försöka göra saker och ting så snabbt som möjligt. Hela spelupplevelsen bygger nämligen på att ta det lugnt, och koppla av. Och förresten, har du någonsin varit med om att vinden vänt sig helt om? Exakt! Hah!

Och där har jag nog gått igenom allt som bör gås igenom. Musiken är inget jag kommer att lyssna på utanför spelet, men den passar utmärkt till det som händer på skärmen. Du tycker kanske att jag inte har rättfärdigat betyget riktigt. Men till mitt försvar kan jag bara säga att det är svårt att uttrycka vad som gör Flower till vad det är i ord. Det är vackert, och det är nyskapande. Med ett viktigt budskap, som faktiskt har en känslomässig tyngd. Att lägga en hundralapp på ett PSN-spel med bara sex banor låter kanske inte särskilt smart. Men tro mig, Flower är värt 100 kronor. Flower är ovärderligt. Din spelkollektion är inte komplett utan det.

Originalrecension

Etiketter:flow, Flower, flyg, Playstation 3, vind

Inlägget postades onsdag 11 februari 2009 klockan 21:07 och finns under Recensioner. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.